onsdag 31 december 2008

På gränsen mellan potatis och planeter



Jag firar inte nyår. Det beror på att jag helt enkelt inte begriper vitsen med att fira ett byte av datum. Men som tur är finns det ju de som försöker ge mening åt årtalen. Ett exempel var Linnéjubileumet år 2007, men mest kända av alla årstitlar är de som proklameras från Förenta Nationernas (FN) höghuskomplex i Nya York (f.d. Nya Amsterdam, om ni inte har hängt med i de världspolitiska svängarna).

År 2008 var till glädje för agronomer och irländare världen över FN:s internationella potatisår. Nu kan jag tycka att varje år borde vara ett potatisår, eftersom potatisen (Solanum tuberosum) får så roliga sjukdomar, och dessutom går den att äta. Ibland kan man t.o.m. kombinera de två egenskaperna. Det händer inte sällan att jag väljer ut de mest skorvangripna potatisarna ur självplockslådan, eftersom de är de som är mest intressanta. Phoma-angripna potatisar slinker också med emellanåt.

Men nu går ju 2008 mot sitt slut och kommer inom en snar framtid att övergå i 2009, FN:s internationella astronomiår. Så varför inte laga till en nyårsmiddag på temat "FN:s internationella år"? Jag föreslår kokt potatis och Raketost. Mums fillibabba!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 26 december 2008

Med kokain i min lilla kajuta


Koka (Erythroxylum coca), buske med bismak.

Förra året avslutades med en fantastisk vetenskaplig upptäckt, när kanadensiska forskare kunde slå fast att en kartongkopia av Paris Hilton hade en smärtlindrande effekt på möss (Sällsam). 2008 såg länge ut att bli ett misslyckandets år. Ända tills den 26 december.

I sitt sista nummer för året, som också är det första numret för nästa år, publicerar Journal of Experimental Biology (JEB) en artikel av Barron et al., med titeln "Effects of cocaine on honey bee dance behaviour" (Barron et al., 2008). Inte oväntat väljer också JEB att lyfta fram artikeln i en av sina ledare (JEB).

Koka (Erythroxylum coca) är den buske ur vars blad man utvinner kokain, ett narkotikum som är ett mycket kraftigt nervgift för insekter. Kokain är kokabuskens och andra arters ur släktet Erythroxylum försvar mot betande insekter, och ger i den normaldos som finns i bladen inte insekterna den typ av belöningsrespons som vi människor upplever när vi tar drogen. Men belöningssystem är viktiga också hos vissa insektsarter. Tambiet (Apis mellifera) stimuleras av att hitta nektar, och den stimulansen får dem att flyga tillbaka till sin kupa och dansa en vaggande, vibrerande dans (se ett exempel i den här videon på YouTube), som har till uppgift att visa de andra bina hur mycket nektar det finns och var den står att finna. Andrew Barron och hans forskarlag undrade därför om tambin skulle kunna få stimulans av kokain, om dosen var den rätta.


Tambi (Apis mellifera) med ett hälsosamt sockerberoende, till skillnad från några av sina australiska artfränder.

Barron et al. tränade bin från sina kupor utanför Canberra i Australien att flyga till en apparat som gav dem en sockerlösning. Samtidigt som bina åt av sockerlösningen, så applicerade forskarna en liten droppe kokainlösning på deras ryggar och studerade sedan hur de uppförde sig vid återkomsten till kupan. Det visade sig att vid låga doser kokain, så uppförde sig bina som om sockerlösningen var av betydligt bättre kvalitet än den egentligen var. Dansen var intensivare än normalt och Barron et al. kunde konstatera att kokainet stimulerade binas belöningssystem på samma sätt som hos människor som har lätt för att bli beroende av t.ex. kokain.



Koka (Erythroxylum coca). Ovan: Botaniskt diagram. Nedan: Herbariebild i färg.

För att slå fast att kokainet inte bara ökade känsligheten för socker hos bina, testade en av Barrons studenter, Paul Helliwell, hur bina dansade om de istället fick pollen. Responsen blev densamma, bina reagerade som om pollenkvaliteten var mycket bättre än den var. Slutligen testade Barron och Helliwell om bina liksom människor kan bli beroende av kokain. För att undersöka det valde de båda att konstruera ett inlärningstest. Människor som lider av kokainabstinens får en starkt försämrad inlärningskapacitet, kanske bina reagerar likadant? Bina fick lära sig att skilja mellan två dofter, vanilj och citron. Så länge som de fick en regelbunden dos kokain hade de inga svårigheter att klara av uppgiften, men när kokaintillgången ströps fick de oerhört svårt att skilja de båda åt. Barron menar att det nu kan anses vara fastslaget att bin liksom människor kan bli drogberoende. Nu vill han fortsätta på den inslagna vägen och försöka hitta de signalvägar som är inblandade när man blir beroende av kokain, samt se om ett utbrett kokainmissbruk har samma förstörande effekt på bisamhällen, som på mänskliga samhällen.

Om du bor i Uppsala kan du hjälpa Barron med nästa pek. Ta penna, papper och en fältstol med dig, och studera de dansande människorna på Flustret. Tillsätt kokain och anteckna så mycket du hinner innan polisen tar dig. Eller vänta tills våren och ställ dig under en blommande lind (Tilia cordata). Bifall utlovas. Eller i alla fall fallande humlor.

[Uppdatering 28/12] Sent omsider vaknade den svenska dagspressen: DN


Vad sägs om ett glas kokainvin? En gång i tiden sågs kokain som ett undergörande preparat, och salufördes bl.a. som ett riskfritt, icke beroendeframkallande, smärtstillande alternativ till morfin. Det var också en viktig del av Coca Cola (jaså, vad trodde du att namnet kom ifrån då?), som till en början endast fördes av apotek.

---

Barron, A. B., Maleszka, R., Helliwell, P. G. and Robinson, G. E. 2009. Effects of cocaine on honey bee dance behaviour. Journal of Experimental Biology 212, pp. 163-168

P.S Rubriken är ett citat ur ett medley av och med Povel Ramel från skivan "Povel på Maxim" från 1979, och är en travesti på Jules Sylvains schlager "Titta in i min lilla kajuta". D.S.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Vem målade polaren vid pelaren i källaren?



Åsa gör mig uppmärksam på ett desperat (nåja) rop (mja) på hjälp (ja, det stämmer i alla fall) från Riksantikvarieämbetets (RAÄ) mörkaste antikvariska vrår (Ting och Tankar). Anna Boman har via RAÄ:s K-blogg efterlyst namnet på den konstnär(inna) som målat akvarellen "Tomten i Glimmingehus" (K-blogg, Kulturmiljöbild).

Konstverket avbildar en tomte i Jenny Nyström-stil (och ser ut att vara målat vid ungefär samma tid som hon levde, d.v.s. kring sekelskiftet 1900), med ett litet, vitt skägg, röd luva, och i övrigt bruna kläder, och som befinner sig i källaren på Glimmingehus utanför Simrishamn. Om ni har vägarna förbi, så tycker jag för övrigt att ni skall åka dit. Glimmingehus har nämligen något så ovanligt som en vallgrav. Coola bananer! Nåväl. Tomten står på en träbänk för att nå upp till ett stenbord som upprättats kring en källarpelare i sten. Framför honom finns en tom tenntallrik, en rejäl kniv och ett högt, vackert sirat ölstop. Han stöder huvudet mot vänster handflata och ser, i ett uttryck av trötthet och (får man förmoda) hunger, hur en stor mus (som egentligen är för avlång för att vara en mus) eller liten råtta (antagligen med en defekt i adenohypofysen) försöker attackera stopet.

Så, för att göra en otroligt akademisk, torr och mycket dålig omskrivning av ett lika akademiskt och torrt uttryck: Vadan detta cellasta fenomen? (Jo, jo, sug på den ni!) Vem målade akvarellen? Gå till Kulturmiljöbild för att se akvarellen och besök sedan K-bloggen om ni kan hjälpa RAÄ att få svar på vem upphovsmannen eller -kvinnan är.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 24 december 2008

Happy Monkey allihop!

Den ökända Westboro Baptist Church, som bl.a. gjort sig kända för slogans som "God hates fags" och "God hates Sweden", har lagt in en ansökan om att få sätta upp en skylt med ett uppbyggligt meddelande i Capitolium i Washington States huvudstad Olympia (The Seattle Times). Melodin är välkänd, "Santa Claus is Coming to Town":

You'd better watch out,
get ready to cry,
You'd better go hide,
I'm telling you why
'cuz Santa Claus will take you to hell.

He is your favorite idol,
you worship at his feet,
but when you stand before your God
He won't help you take the heat.

So get this fact straight:
you're feeling God's hate,
Santa's to blame
for the economy's fate,
Santa Claus will take you to hell.

Nu har ju också påve Benedictus XVI anslutit sig till deras led, i alla fall när det gäller synen på homosexualitet (DN, AB, Dagen, SvD, SR). Så de behöver kanske inte min assistans, men för att ändå hjälpa dem på traven kommer här lite tilläggsmaterial...



...och så några Satan Claus-bilder.






P.S. Westboro-fundamentalisterna har nog inte så roligt på julen, så för att lätta upp stämningen kommer här en liten snutt med Sarah Silverman, som talar om Jesus. D.S.



Och glöm inte bort att önska varandra Happy Monkey! (Pharyngula)


Mitt eget bidrag till den nya högtidshälsningen "Happy Monkey" som i veckan föddes på PZ Myers fantastiska blogg Pharyngula.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

tisdag 23 december 2008

Att få sig ett skjut viktigt också hos svamparna


Sporer av Neurospora crassa i all sin aerodynamiska härlighet.

Har du någon gång tänkt att "nu kan väl ändå inte ascomyceter bli mycket ballare"? Eller har du liksom många andra mykopater för flera hundra kronor ringt din lokala svampkonsulent bara för att höra honom berätta om murklor? I sådana fall kommer du att gilla det här.

I nästa nummer av PNAS finns en artikel som tar upp de hydrodynamiska/aerodynamiska egenskaperna hos ascomyceten Neurospora tetrasperma (Roper et al., 2008). Arter i släktet Neurospora bildar perithecier, vari de asci (sporsäckar) som innehåller sporerna finns. Perithecier kan närmast liknas vid flaskor, inte helt olika antika vinkrus eller för den delen den gamla typen av rökpuffar i gummi, som biodlare använde förr i tiden. Vid rätt väderlek, vanligtvis blött väder, sker en reaktion där perithecierna drar ihop sig, toppen på asci flyger av och sporerna skjuts ut genom hålet i peritheciets topp. Det hela kan liknas vid den explosiva utskjutningen av var från de finnar varpå tonåringarna plägar klämma.



Ovan: Peritheciers uppbyggnad i genomskärning, som visar den typiska flaskformen. Nedan: En samling perithecier. Noterna den lilla por i toppen av "flaskan" varigenom sporerna skjuts ut.

Roper et al. började med en enkel fråga: Varför ser ascosporer ut som de gör? Till sin hjälp hade de matematiska modeller för aero- och hydrodynamik, samt de gedigna genetiska kunskaper som finns om släktet Neurospora. Svaret visade sig ligga i själva spridningsförfarandet. För att kunna skjutas iväg så långt som möjligt, så måste sporerna ha den mest effektiva aerodynamiska formen givet deras storlek. Till e! Science News säger Marcus Roper (e!):

"Som projektiler betraktat är de i det närmaste perfekta"

De kartlade också sporformsevolutionen hos den familj i vilken Neurospora sp. ingår, Sordariaceae, och jämförde formen hos luftburna sporer och sporer som vekteras av djur. De senare saknar aerodynamiska egenskaper, men har å andra sidan egenskaper som låter dem fastna på och bäras iväg av de djur som sprider dem. Författarna menar att de biologiska vetenskaperna också i framtiden kan ha nytta av att använda tillämpad matematik för att beskriva evolutionära processer. I det här fallet får man ändå säga att de har sprungit på ett exempel av naturligt urval i dess renaste form. För att citera min vän Mårten Lind: Ur spor!


Sporkanonad som den ser ut hos Pilobolus sp. (ett släkte som återfinns på dynga från växtätare; Zygomycota, Zygomycetes, Mucorales, Pilobolaceae). Ren och skär mykologporr.

---

Roper, M. et al. 2008. Explosively launched spores of ascomycete fungi have drag-minimizing shapes. PNAS, Evolution - Applied Mathematics, published online before print December 22, 2008, doi:10.1073/pnas.0805017105 [Appendix (PDF)]

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,