tisdag 5 juni 2007

Om civildemens och senilkurage

Jag är civildement. Flera års omedveten stress och depression (och ett och ett halvt års medvetenhet om, men inte acceptans för detsamma) har enligt mina läkare föranlett de hjärncentra som handhar minne, organisation samt tids- och rumsuppfattning att krympa till att uppta ungefär samma utrymme som en medelstor Findusärta. Saker som egentligen är väldigt enkla och som förut var självklarheter för mig blir med ens oöverstigliga hinder; matlagning, disk, tvätt och andra göromål som kräver ett visst mått av planering, parallellarbete och organisation. Jag klarar med andra ord inte riktigt av det civila livet. Jag är civildement.

Tidsbegreppet överhuvudtaget har blivit mer abstrakt än tidigare. Jag vet t.ex. hur många dagar det går på en vecka, men jag kan inte förstå eller känna hur lång tid det är. Också konkreta tidsbegrepp som "den 20 juni", blir oöverskådliga för mig. Jag kommer ihåg två dagar bakåt och kan se ungefär en dag framåt. Riktigt dåliga dagar blir jag förvirrad och tappar i ännu högre grad uppfattningen om tid och rum. Jag kan gå vilse, glömma spisplattor och kranar på och få timslånga blackouter. Ofta minns jag heller inte de dagarna så bra efteråt. Det är väldigt obehagligt att förlora sig själv så där. Jag skulle behöva senilkurage. Våga vara borta, rent mentalt. Jag skulle vilja lära mig en laissez-faire-inställning till mina mest förvirrade stunder, men gång efter annan vaknar jag upp ur dimman och blir livrädd. Inte så mycket för det som kanske har hänt under tiden (även om badkaret har svämmat över ett par gånger och kastruller har torrkokat), utan för vad som skulle kunna ha hänt.

Det behövs ett stort mått senilkurage för att klara av sin civildemens vissa stunder.

Jag såg förresten att en av mina barndomshjältar har avlidit. Povel Ramels skivor gick heta på grammofonen när jag var barn. Jag gillade hans finurliga ordvitsande. Han hade nog gillat orden "civildemens" och "senilkurage". Jag hoppas det i alla fall.

[Uppdatering] Idag den 10 juni, finns ett reportage om demens i SvD.

Inga kommentarer: