tisdag 28 augusti 2007

Mohamed, Muhammed, Abdullah och en Bellman


En Mohamed-bild som Irans president nog inte har något emot.

Det har varit en bra dag för Mohamed, både löparen och profeten. Lysekilssonen Mustafa Mohamed visade att lilla Sverige åter har en hinderlöpare i världsklass. I och med sin fantastiskt fina fjärdeplats i dagens mycket nervkittlande 3000 m hinder-lopp under VM-tävlingarna i japanska Osaka, såg han till att Sverige blev andra bästa nation, endast slaget av Kenya (DN, SvD). Tre kenyanska medaljer gör att Mustafa behöver förbättra sig med en kenyan per kilometer till OS i Peking. Jag tror att han kan göra det. Heja, heja och grattis, grattis unge herr Mohamed, till ett väl genomfört lopp!

Vad gäller profeten, har en avbildning av densamme som rondellhund tecknad av konstnären Lars Vilks och publicerad i landsortsbladet Nerikes Allehanda, föranlett Irans president att ta till brösttoner (vilket - med tanke på hans korthet - för en person av normallängd snarare innebär höfttoner) mot Sverige i allmänhet och den nyss nämnda blaskan i synnerhet (DN, SvD). I tron att den lilla Örebrotidningen kan tas i hampan av den svenska staten och att den (tidningen alltså) styrs av ondsinta sionister, manar han till protester. Efter att ha sett andra av Lars Vilks teckningar kan jag förstå varför. Maken till uselt klotter har jag inte skådat sedan ett-tiden i eftermiddags, när jag skrev min autograf på ett kvitto på Redins Antikvariat här i Uppsala (länk). Däremot kan jag inte förstå upprördheten över ämnet för teckningen, d.v.s. profeten Muhammed. Precis som Jesus är frontfiguren för kristenheten, är Muhammed detsamma för islam. Det är sålunda naturligt att politiska kommentarer i bildform i det förra fallet inkluderar en skäggig typ från Nasaret och i det senare fallet en skäggig typ från Medina. Dessutom har det allt sedan islams uppkomst förekommit religiösa avbildningar av profeten (länk, länk). Skulle redaktörerna för landets tidningar ta hänsyn till alla som möjligtvis skulle kunna bli förolämpade eller smått upprörda över det som publiceras, skulle samma tidningar bli väldigt tunna och dessutom endast innehålla annonser (om ens det). En president för ett så repressivt land som Iran, skall naturligtvis inte kunna besluta om repressalier mot medier i ett såpass fritt land som Sverige. Att denne dessutom använder sig av ord och begrepp som för tankarna till 1930-talets Tyskland gör bara att jag stärks i min uppfattning om att Irans inlägg i debatten bör bemötas med största möjliga avsmak. Sedan kan man ju naturligtvis diskutera huruvida artikeln/bilden faktiskt har något att tillföra debatten eller ej, men det är en annan fråga.

En annan president med en grundmurad tro på islam, har däremot bara genom att bli vald till president gjort sitt land en stor demokratisk välgärning. Valet av Abdullah Gül visar att Turkiet (till skillnad från exempelvis Sverige) inte längre låter en kandidats religiösa tro vara en grund till diskvalificering till landets högsta offentliga ämbete (DN, SvD). Jag hoppas verkligen att det här öppnar för ett turkiskt medlemskap i EU och att herr Gül fortsätter sitt arbete med att minska militärens inflytande över turkisk politik. Missförstå mig rätt, jag är en stark förespråkare för den sekulära staten och dess fristående från diverse religioner (t.ex. i fråga om äktenskapslagar), men sekularisering får aldrig innebära att troende utestängs från offentliga ämbeten. Nåväl. För att understryka de två sista styckena i detta inlägg tänker jag till sist skämta om Güls utnämning och hans islamiska tro: "Eftersom Gül i och med presidentskapet får tjänstebil, kommer han inte längre att behöva Mekka".

Inga kommentarer: