torsdag 27 september 2007

En aln trefot


Undertecknad och min fars farbror Erik i Göteborgs botaniska trädgård. Jag tänker på pipor och Erik med största sannolikhet på wienerbröd.

Mellan måndag och onsdag var jag i Göteborg (också känt som Sveriges framstjärt) för att hälsa på min farfars bror och tillika pappas farbror, som är i Europa på en en och en halv månader lång blixtvisit. I vanliga fall kamperar han i Whitehorse i den kanadensiska staten Yukon, men för tillfället är han alltså i Sverige. Erik, den Nordahlska släktens globetrotter och grand old man, är trots sin ansenliga ålder (någonting och åttio) väldigt rask och har under Europabesöket hunnit med två veckor i Italien samt resor till Stockholm, Markaryd (gammelfarfars och gammelfarmors grav ligger där), Varberg och Göteborg. Men resandet tar inte slut där. När han ändå är på väg hem till den svinkalla kanadensiska vintern, tänkte han göra en avstickare till Indianapolis för att hälsa på vänner samt Chicago och Toronto där hans döttrar bor. Och varför inte? Vägar är ju som bekant till för att befaras och vänner till för att träffas.

Hela tisdagen var vigd åt manlig samvaro på det sätt en farfars bror med fysiska balansproblem och en brors sonson med mentala balansproblem tarvar att samvara, d.v.s. med en kaffekopp i den ena handen och ett wienerbröd i den andra samt med siktet inställt på att köpa varsin lagom dyr, klädsamt diskret, inte för modern och praktisk skjorta. Om Erik fick bestämma skulle de amerikanska kontinenterna formligen svämma över av wienerbröd och starkt kaffe. Kaffet kan jag förstå, amerikaner och kanadensare har den uppfattningen att kaffe skall se ut och smaka som vattnet ur en rostig kran, men wienerbröd skall det väl ändå vara möjligt att få även i en avkrok som Whitehorse. Nåväl, när Erik den 1:a oktober flyger tillbaka över pölen har han nog proppat i sig wienerbröd för en hel bataljon. Och det finns ju pulverkaffe att röra ner i den lankiga ursäkt för kaffe som Yukonkaféerna har den dåliga smaken att ta betalt för.

Men något som Erik skulle behöva mer än starkt kaffe och danska wienerbröd är en käpp att stödja sig på. Enligt egen uppgift har han en hemma i Whitehorse, men när han själv är i Sverige gör den inte så mycket nytta. Hade gammelfarfar levat (i år skulle han ha fyllt 135 år) skulle nog Erik fått sig en bassning för att han numera går en smula framåtlutad. Gammelfarfar var nämligen major i armén och höll hårt på sådana saker som en rak kroppshållning, heder, plikt och rättskaffenhet. Erik har bl.a. berättat om hur det gick till vid kräftfiskepremiären hemma i Markaryd. Vid pass tio på kvällen den andra tisdagen i augusti knallade gammelfarfar Edvard, farfar Gösta, farfars bror Karl-Henrik och lillpojken Erik ner till den plats vid ån som brukade härbärgera de finaste kräftorna. Trots att kräftorna inte var lovliga förrän efter tolvslaget (fordomdags inföll alltid kräftfiskepremiären på den andra onsdagen i augusti) hade många andra Markarydsbor, antagligen de som var hängivna åt skörlevnad och allmänt nidingskap, redan lagt i sina tinor. Erik och hans bröder tyckte därför att de också skulle kunna gå händelserna i förväg och starta fisket lite tidigare än vad lagen stipulerade, men det örat lyssnade inte majoren på (det gör inte Erik heller om han har glömt att sätta på sig hörapparaten)! Han höll istället noggrann uppsikt över visarna på sitt fickur och exakt på slaget midnatt gav han klartecken att sänka tinorna i ån. Eriks favoritteckning av Albert Engström är för övrigt den där en stram överste med sin spetsiga näsa pekandes i vädret leder sin tillkommande maka nedför kyrkgången och säger "För bövelen, Amanda, gå i takt!".

En gubbe med käpp kallas i en ramsa för "trefot" ("fyrfot, tvåfot, trefot" för i tur och ordning barnets krypande, den vuxnes raska gång och den gamles hasande med käpp). Idag upptäckte jag att jag har tappat bort min fältstol. Den var av utförandet "trefot med sits av tyg" och var ungefär en aln hög. När jag tidigare idag ändå var inne i stan för att inhandla en ny fjällsovsäck, frågade jag expediten om han visste var jag kunde få tag i en ny tvåfots trefot. Det kunde han inte. "De finns nog knappt längre" sade han medan han med den vänstra hjärnhalvan räknade ut hur länge hans barn skulle kunna gå på Lundsberg för den ohemult runda dusör affären han förestod plägade ta för sovsäcken jag hade valt. Inte ens en sökning på internet gav särskilt mycket. Det finns trefötter, men antingen kostar de multum (jag kommer ju ändå bara att tappa bort dem, så mer än en hundring är lite väl drygt) eller också är de reklamvaror som endast kan köpas per dussin och med en screentryckt reklamtext för Leffes Chark & Bläster i Hasslerör AB. Jag hittade faktiskt en internetbutik i Norge som säljer billiga fältstolar, men under formulärfältet "Land" kunde man bara välja Norge. Däremot kunde man välja vilken delstat som helst i USA och Kanada, dock med förbehållet att man fortfarande väljer Norge under "Land". När jag hade skrivit i min adress (jag bor tydligen i Uppsala, som ligger i Iowa i Norge; jag är lite osäker, men jag tror att Iowa ligger strax söder om Bergen) klickade jag förväntansfullt på "Bestill nå!". Upp ploppade en varningstext: "Stedet finnes ikke".

Någon fältstol verkar sålunda inte bli inköpt på ett tag. Jag får väl bli blöt om arslet då...


Gamling i bergen, gammal som berget och vig som en bergget. Tre äpplen hög, fotad som trefot i fotriktiga sandaler.

Inga kommentarer: