fredag 21 september 2007

Zum wundervollen Zarah!


Bilden av Zarah Leander blir ofta väldigt svart-vit. Fast är man 100 år gammal är man mestadels svart-vit, hur färgstark man än var i levande livet. I alla fall på bild.

I år skulle Sveriges mest kända kontraalt, Zarah Leander, ha fyllt 100 år om hon hade levat, och det hade hon ju om hon nu hade fyllt år. Man kan debattera i all oändlighet om hennes minst sagt dunkla politiska sympatier (hon sjöng antifascistiska kupletter under Karl Gerhard, men blev omsider nazisternas stora affischnamn på skiva och filmduk och togs inte till nåder i Sverige förrän 1949, trots återkommande försök till comeback (zurückgekommen)) och karriärval (se föregående parentes). Men oavsett hennes år i Tyskland kvarstår det faktum att det bara finns en enda Zarah Leander, eller der Leander som de säger i Tyskland. Och vad folk än säger om hennes utlandseskapader är förbanne mig "Wo sind die Clowns?" det bästa någon någonsin har kväkt ur sig på tyska, i alla fall på skiva (länk, originaltext). Hon spelade in den 1975, sex år före sin död, när hennes röst inte längre var lika självklar som den var i hennes krafts dagar, men framförandet är underbart. Hon var och förblev en Artist och står i det facket i en klass för sig, trots att tyska språket uttolkats underbart fint (om nu begreppen "tyska språket" och "underbart fint" kan samsas i samma mening) av storheter som Kurt Weill, Berthold Brecht (inkl. kombinationen av de två), Marlene Dietrich, Ute Lemper och världens ballaste punktant, Nina Hagen.

För att i alla fall anknyta till hennes exil i Tyskland vill jag delge er en ganska lustig anekdot, vilken med förlov sagt mycket väl kan vara en efterkonstruktion för att släta över hennes bidrag till den nazistiska propagandaapparaten. Men jag gillar både den och Zarah, så här är den:

När Zarah Leander engagerades av filmbolaget Ufa i det nazistiska Berlin var det de nazistiska propagandamyndigheterna som låg bakom. Av kraftfulla Zarah från Norden skulle man göra en filmdrottning utöver det vanliga, ett nazi-Tysklands svar på USA:s Greta Garbo. Därför fick Zarah företräde hos självaste propagandaministern Goebbels. Sammanträffandet förflöt under samtal på hög filmkulturell nivå, men plötsligt sade Goebbels:
- Det är egentligen bara ett fel på er, fru Leander. Ert förnamn. Z-a-r-a-h... Det låter för judiskt.
- Jaså, sade Zarah lugnt. Och ert då, herr minister - J-o-s-e-p-h!

[Related post: Zarah Leander - Wo sind die Clowns?]

Inga kommentarer: