torsdag 31 maj 2007

Från en galen värld till en annan

Sedan den 13:e mars i år t.o.m. idag vid pass kl. 12, har jag varit inskriven på en psykiatrisk akutvårdsavdelning för patienter med affektiva sjukdomar. Hispan, alltså. Samtidigt som det har varit jobbigt att vara där (man blir ju inlagd av en anledning, i mitt fall en djup depression), så har det varit en intressant upplevelse, inte minst med tanke på de senaste årens livliga debatt om den s.k. "psykvården".

Om man lyssnar på jeremiaderna från politiker, statliga utredare och andra mer eller mindre (oftast mindre) i ämnet insatta personer, kan man fås att tro att hela systemet är i upplösningstillstånd samt att i stort sett alla som är intagna - genom tvång eller på frivillig basis - är tickande bomber, som bara väntar på att få ta ut sina aggressioner på intet ont anande förbipasserande medmänniskor. Så är naturligtvis inte fallet. Sanningen är att vården i de flesta fall är alldeles utmärkt och att det i de fall den inte är det, beror på att det saknas pengar och personal. Det råder bl.a. en skriande brist på läkare med psykiatrisk specialistutbildning.

Patienterna är i de allra flesta fall vanliga människor, som av olika anledningar har tappat sugen eller - i de fall de är maniker - blivit för stirriga för att de nära och kära skall orka med dem. Det är inte som man kan tro endast samhällets utstötta som understundom behöver psykiatrisk vård. Jag har under mina månader på avdelningen mött män och kvinnor ur alla samhällsklasser och av olika professioner. Det är klart att det finns en hel del original bland mina forna medpatienter och att en del av dessa original är original bland original, men det förändrar inte det faktum att alla människor skall bemötas och behandlas med respekt. Och min erfarenhet är att patienterna i stort sett alltid bemöts med respekt av personalen.

Jag återkommer nog i ämnet när jag har blivit lite piggare. Just nu är jag mest trött. Trött och glad över att ha fått komma ut från hispan. Om jag nu har det. Det första jag läser på DN:s hemsida efter hemkomsten är att Polens motsvarighet till Barnombudsmannen (BO), Ewa Sowinska, tänker undersöka huruvida barnprogrammet Teletubbies förespråkar en homosexuell livsstil eller ej (länk). Jösses. Det positiva är, att det i och med min utskrivning finns en plats ledig för fru Sowinska.

söndag 27 maj 2007

Jag, våren och Heinrich Heine

Voltaire lär ha sagt om tyskan att den är "ett språk för hästar och militärer". Eftersom jag gjorde vapenfri tjänsteplikt och inte rider, har jag inte haft möjlighet att kontrollera riktigheten i det påståendet. Lika bra, antar jag. Jag har nämligen inte läst tyska i skolan. Däremot har jag läst Heinrich Heine och det just på tyska. Han och jag delar åsikt ifråga om maj, denna den underbaraste av vårmånader. Som den romantiske centrallyriker han var, noterade han att maj är den månad när blomsterprakten är som allra tydligast, ty då blommar träden och buskarna. "Im wunderschönen Monat Mai, Als alle Knospen sprangen" konstaterade Heine. Efter en gråblaskig vårvinter exploderar världen i blått, vitt, gult, rosa, rött och en uppsjö av gröna nyanser. Och alla vackra vårblommor på marknivå sedan...

Men nu är snart maj slut och med det den myckna blomningen. Nu väntar en jämntjock, mörkgrön sommar. Missförstå mig rätt. Jag älskar sommaren och många av mina favoritväxter blommar då, men det är liksom inte riktigt samma sak. Nyhetens behag har redan försvunnit, och med den våren.