onsdag 14 november 2007

Återvinning


Man kan inte vara nog säker när det gäller att blidka andevärlden.

I och med FN:s rapporter om människans inverkan på den globala miljön och därmed klimatet, har återvinning kommit i ropet igen (vilket i sig är ett slags återvinning, lite kaka på kaka med andra ord). Det hänger väl också ihop med att det blir allt lättare för hushållen att sortera sitt avfall i alla de fraktioner som behövs för att man på ett bra sätt skall kunna återvinna materialen. Men ibland tycker till och med en gammal miljövårdsivrare som jag att det går lite för långt. Världens två folkrikaste nationer bjuder på nyheter inom området som både oroar och ger upphov till smilgropsgymnastik. Från Kina rapporteras det att gamla, använda (!) kondomer sköljs ur (får man verkligen hoppas), tvättas och görs om till hårsnoddar (DN). Myndigheterna har gått ut med en varning att det kan finnas patogener kvar på och i de f.d. glädjegummina och att dessa i värsta fall kan smitta icke ont anande hårsnoddsköpare när dessa stoppar snoddarna i munnen medan håret görs i ordning. M. A. Numminens gamla slagdänga "Som en gummiboll kommer jag tillbaks till dig" har därmed fått en oväntad och rätt äcklig ny betydelse, eftersom man numera inte säkert kan veta vad gummibollen var innan den blev en gummiboll.

Också i Indien tar man sitt klimatansvar och återanvänder redan utslitna artiklar, den här gången hundsjälar (DN, SvD). En indisk bonde blev enligt egen utsago hemsökt av två hundandar efter att han hade dödat de två individer vilka härbärgerade själarna ifråga medan de var i färd med att fullkomna sitt animaliska äktenskap på en av hans åkrar. Som den utmejslade naturvetare han verkar vara kom han fram till att det enda och därmed bästa sättet på vilket han kunde undkomma dessa spöken och få ro, var att gifta sig med en hund (levande sådan) och framleva sitt liv med den. Släkt och vänner hjälpte till att finna, inte en psykiatriker vilket kanske vore lämpligt, utan en tik som kläddes i bröllopsskrud och (antagligen ovetandes om vad som försiggick) sedan fick genomgå en äktenskaplig ceremoni med bonden. Det här skall väl ändå en gång för alla visa alla djurrättsaktivister att lantbrukarna faktiskt är riktiga djurvänner.

Men från USA meddelas det att en annan form av återvinning, den av stamceller från döda medmänniskor, i framtiden kan komma att ersättas av stamceller som klonats från patientens kroppsegna genom (DN, SvD, Nature). Fördelen med tekniken är att (till synes) kroppsegna stamceller löper lägre risk att stötas bort, eftersom donator och mottagare rent genetiskt är samma person. I teorin kan man således i framtiden med en ökad säkerhet behandla, eller kanske till och med bota, svåra kroniska sjukdomar såsom diabetes och parkinson. Om du är en apa är dock framtiden som man säger redan här. Tekniken fungerar nämligen än så länge bara på makaker, men skall inom en inte alltför avlägsen framtid kunna användas inom humanmedicinen. Alla darrhänta makaker med begynnande åldersdemens har därmed att se fram emot en trevlig ålderdom.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

tisdag 6 november 2007

Möss och människor


Unga frk. hotellarvtagerskan Hilton skapar obehag hos hanliga möss. Det finns hela tjugoåtta möss på bilden, men de gömmer sig alla bakom betongpiedestalen i bakgrunden.

När jag idag gick in på tidskriften Science hemsida, hittade jag en märklig och hysteriskt rolig artikel (Science). Ett kanadensiskt forskarlag har kunnat påvisa att en pappfigur föreställande Paris Hilton har en analgesisk (smärtstillande) verkan på möss. Men det är bara hanliga möss som påverkas och anledningen tros vara att de blir så skrämda av bilden, att stressreaktionen gör dem okänsligare för smärta. Jag undrar vad de hade som positiv kontroll, en bild på Kristina Lugn kanske? Att honmöss inte reagerade på samma sätt som hanarna kan kanske (om man ser på saken med glimten i ögat och ur en manschauvinistisk vinkel) bero på att kvinnor tenderar att huvudvärk när männen blir upphetsade, snarare än att få en redan befintlig värk lindrad. En bild på Ricky Martin hade kanske gett ett bättre resultat. I vilket fall som helst kommer det här att vara en väldigt stark kandidat till IgNobel-priset i medicin nästa år.

Men man kan ju inte säga annat än att de framstående kanadensiska forskarna har öppnat upp oanade möjligheter för smärtforskningen i allmänhet och smärtforskningen hos möss i synnerhet. Aldrig mer skall en mus med penis behöva gå runt med huvudvärk! Och skvallerpressen sedan. Kan det vara så att paparazzifotografer är mindre sjuka eller mer sällan har ont i huvudet än andra? Finns det andra positiva effekter av att reagera negativt på innefolket, t.ex. ökad virilitet eller lenare hud? Frågorna är oändligt många, t.ex. hur såg egentligen anslagsansökan för det här försöket ut?

[Uppdatering]: Jag såg precis att min vän Harald har noterat samma sak. Hans inlägg kan läsas här: Paris Hilton skrämmer slag på möss!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

söndag 4 november 2007

Carte blanche pour d'argent noir


Jag är väldigt öppen med mina försyndelser.

Fler och fler politiker avslöjas med fingrarna i den kakburk i vilken de har gömt de pengar som de i lönndom tänkt utbetala till svart, tjänande arbetskraft (DN, SvD, DN, SvD). För att förekomma medierna och underlätta en eventuell framtida politikerkarriär, tänker jag härmed blotta mitt innersta och ur de mörkaste hörnen släpa ut mina försyndelser i offentlighetens renande ljus. Ty jag har tagit emot svarta pengar. Hör mitt mea culpa.

Under närmare tio års tid fick jag regelbundet pengar av mina föräldrar mot att jag utförde vissa hushållstjänster i hemmet. De innehade inte F-skattesedel och de betalade inte moms. Detta förfarande hjälptes av att jag inte till Skattekontoret inrapporterade min inkomst. I ljuset av de senaste årens konflikter och blockader med anledning av diverse företags ovilja att teckna kollektivavtal, vill jag vara den förste att erkänna att jag varken var fackligt anknuten eller stod under något kollektivavtal. Uppgifterna jag utförde var av typen "hushållsnära tjänster" och jag drog i slutet av min karriär in ca. 250 kronor i månaden, vilket med andra ord är långt över de 800 kronor per år som vid den tiden var den inkomstgräns under vilken man inte behövde betala skatt.

I anledning av detta lovar jag högtidligen att framgent leva ett herderligt liv. Både jag och mina barn skall, när den tiden kommer, skaffa F-skattesedel för våra respektive företag; jag som hyr deras tjänster för att få hjälp med saker i hemmet och de vars enmansföretag tillhandahåller den tjänsten. Jag skall också ta kontakt med Hotell- och restauranganställdas riksförbund för att teckna kollektivavtal. Aldrig mer skall en enda svart enkrona slinka ut ur detta hushåll, ty jag skall putsa dem rena! Eller förresten... Jag låter nog ungarna göra det för en tjuga eller så. Svart. Jag menar, annars måste man lägga på sociala avgifter, moms och Gud vet vad. Men enkronorna skall i alla fall vara vita, åtminstone innan putsmedelsskummet har torkats bort.