fredag 17 oktober 2008

Det är jazzens fel


King Oliver's Creole Jazz Band, 1921.

Efter den senaste skolskjutningstragedin i Finland har det blossat upp en debatt om det farliga i att spela datorspel. Tydligen hade förrövaren spelat något slags våldsspel på sin dator, och i ett utslag av allmän moralpanik tyckte sig någon därmed ha funnit belägg för att datorspelande gör utövaren till en psykotisk galning, som endast kan stilla sin blodtörst genom att skjuta sina klasskamrater till döds.

Jag tycker mig känna igen den här typen av resonemang sedan tidigare. När jag gick i skolan, på 1980-talet, så fick vi genom våra samhällskunskapsläroböcker från 1970-talet veta att det som verkligen var roten till kriminellt beteende var limsniffning, haschrökning och mopedkörning utan hjälm. Fast inte nödvändigtvis samtidigt. Om man dessutom hette någonting som slutade på -nny så var det kört redan från början, lika bra att beställa rum på Kumla. Hårdrock var också farligt, eftersom det tenderade till att få lyssnaren att bli spritt språngande satanistisk. Bland de mest högljudda i debatten var Siewert Öholm, som med förlov sagt är en smula tossig. Lagom till det blev dags för mig att börja första ring i gymnasiet hade den i moralpanik framrusande hjorden av förståsigpåare reviderat sin uppfattning och istället kommit fram till att hip-hopen var en väg till fördärvet för den svenska ungdomen.

Men vad de aktiva i debatten lätt glömmer bort, är att man redan på 1920-talet lyckades identifiera huvudorsaken till att så många ungdomar faller huvudstupa ner i den sodomitiska ormgropen av skörlevnad och allmänt rucklande: Jazzen!

Jag är själv fullständigt övertygad om att allt ont som sker är jazzens fel; missväxt, aids-epidemin i Afrika, gräsfläckarna på mina byxknän, romarrikets fall, Siewert Öholm och gängvåldet i Gottsunda. Listan kan göras hur lång som helst. Överallt ser man spåren av den depravation som följer av ett alltför stort spisande/diggande av jazz. Se bara hur många av dess utövare som är döda: Fats Waller, Louis Armstrong, Ella Fitzgerald, Miles Davies, samtliga medlemmar av The King & Carter Jazzing Orchestra och Earl Hines, bara för att nämna några. Flera av dem knarkade också. Och nyttjade starkt. Nej, jazzen är det som moralpanikerna skall ge sig på. Jazzen tillsammans med de andra konspiratörerna, Illuminati, frimurarna, CIA, ZOG och den där lille killen med den långa halsen från ET. Blir vi av med dem så blir vi av med alla problem i hela världen, för det är ju alltid någon annans fel att det är som det är, eller hur?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

2 kommentarer:

Faidros sa...

Hårdrock är ju rent ruskiga saker!

http://www.youtube.com/watch?v=SzHS0QP7bro

Eh. VASP!

Mikael Hiort af Ornäs sa...

Ja, det programmet är en klassiker. "Vi ähr sattans pipel" :D