fredag 31 oktober 2008

"Gå ut i världen och gör alla folk till mina knattespelare"


(T.v.) Maradona och "Guds hand", på bilden placerad mellan bollen och Maradonas huvud. (Mitten) En budgetrekonstruktion av händelsen. (T.h.) En påkostad plastbyst av Maradona i altarskrinet i Iglesia Maradoniana.

Det är inte varje dag som Gud känner sig manad att på uppmaning ta ett profant arbete, men när förbundskaptensstolen i Argentinas fotbollslandslag plötsligt stod tom, så fann man det för gott att tillkalla högre makter och Gud tackade ja. Nu vill jag bara inflika, att innan alla ni upprörda kristna beslutar att skicka S:t Mikael på mig för att han med sitt brinnande svärd skall straffa mig för detta mitt hädiska inlägg i debatten, så skall ni nog läsa vidare. Dessutom har jag en brandsläckare.

Jag talar naturligtvis om Diego Armando Maradona, en av fotbollshistoriens absolut största spelare, rucklare och skandalmagneter. Han har mycket oväntat beslutat sig för att ställa upp för sitt land och leda Argentinas fotbollslandslag i deras vidare öden (DN). Men detta tvåöresmirakel är inte det märkligaste med hr. pensionerade fotbollsspelaren Maradona. Inte heller hans vana att skjuta på journalister, snorta kokain eller frottera sig med Fidel Castro. Nej, det märkligaste är att han är Gud. På riktigt, alltså. Eller snarare, det finns de som på allvar tror att Maradona är Gud. På riktigt, alltså.

Bakgrunden är en kvartsfinal Argentina spelade mot England i VM i Mexiko 1986. Maradona gjorde två mål, som har hamnat på varsin sida av skamgränsen i fotbollens historieböcker. Det ena målet var en fantastisk prestation, där Maradona tog bollen vid mittcirkeln och sedan på egen hand fintade bort hela det Engelska landslaget, varpå han retsamt enkelt sparkade bollen i mål. Men tyvärr är det inte det han är mest känd för efter den matchen. Det andra målet slog han nämligen in med handen. På grund av sin ringa längd, fann Maradona det för gott att förlänga sitt huvud med hjälp av handen (se illustrationen ovan). Domaren missade det och dömde mål, men när Maradona i efterhand konfronterades med det faktum att han hade fuskat, så svarade han att det inte alls var hans hand som hade slagit in bollen i mål, det var Guds hand.

Och där kunde historien ha slutat. Maradona är ju pensionerad, VM i Mexiko är sedan länge endast ett ljust minne för de flesta och England vinner ju ändå aldrig några mästerskap. Men i Argentina visade det sig att några inbitna fotbollssupportrar hade tagit Maradona på orden. Med hjälp av ett oklanderligt sinne för logik, drog de slutsatsen att eftersom Guds hand sitter fästad till Maradonas vänsterarm, så borde vänsterarmen också tillhöra Gud. Och eftersom vänsterarmen i sin tur är i direkt anslutning till resten av kroppen, så måste kroppen tillhöra Gud. Sålunda är Maradona i själva verket Gud. Ja, ni ser, det går ju inte att rucka på den här typen av rimliga och självklara logiska slutledningar.

Stärkta av denna religiösa uppenbarelse, skapade de inbitna och numera officiellt Maradonakonfessionella supportrarna kyrkan Iglesia Maradoniana (den Maradonianska kyrkan), med undertiteln La Mano de D10S (Guds hand), där D10S uttyds; D för Diego, 10 för tröjnumret på Maradonas landslagströja och S för att de annars skulle behöva tillbedja hårdrockssångaren Ronnie James Dio. De har också en egen tideräkning, det är nu år 48 D.D., eller Después de Diego (efter Diego). Man förrättar dop, bröllop och begravningar och hela tiden är Guds hand med i liturgin. Nyfrälsta som skall döpas slipper här att bada, något som antagligen är skönt i ett land där det inte är ovanligt med rabies. Istället kastar prästen ut en boll, som de skall låtsas nicka, men istället slå till med handen (DN).

Nu är det naturligtvis stor glädje och lika mycket gamman i de maradonianska leden. Gud själv har ju nedstigit till markplan från sin etagelägenhet för att leda fotbollslandslaget i dessa bistra tider. Nu kan väl ändå ingenting gå fel? Tja, jag vet inte jag. Religiositet kopplat till en dragning åt att skylla allt som går fel på en gud istället för att rannsaka sig själv och sina handlingar kan i bästa fall bli ofantligt roligt, och i värsta fall bara tragiskt. Det hela får mig att tänka på vad som hände på Wall Street i New York häromdagen (Pharyngula, Wonkette).


Kristna som av någon outgrundlig anledning hoppat över att läsa Andra Mosebok 32:1-10.

Den ekonomiska krisen har som bekant slagit undan benen för en stor del av den amerikanska finansiella marknaden. Anledningen är enligt vissa religiösa bedömare, att Mammon har gått före Gud under senare år och att Gud helt enkelt tagit sin hand från USA:s och resten av världens ekonomier. I ett försök att blidka Gud, samlades en hel hoper av kristna för att bedja vid den tjurstaty som står vid Wall Street och som symboliserar den s.k. tjur och björn-marknaden, för att försöka få Gud att ta över rodret och skapa en "lejon-marknad" (refererar antagligen till "Lejonet av Juda", en benämning på Kristus i Uppenbarelseboken 5:5). Eller som Ivorie Anthony uttryckte det på CBN.com:

"We are going to intercede at the site of the statue of the bull on Wall Street to ask God to begin a shift from the bull and bear markets to what we feel will be the ‘Lion’s Market,’ or God’s control over the economic systems."

Samlas och be kring en gyllenfärgad staty av ett nötkreatur. Borde det inte ha satt igång varningsklockorna i åtminstone några religiösa skallar? Låt oss precis som PZ Myers i Pharyngula rekapitulera några av grunderna i den judisk-kristna mytologin. Så här står det i Andra Mosebok 32:1-10:

2 Mos 32:1

Guldkalven
När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget samlades de kring Aron och sade till honom: "Gör oss en gud som kan gå framför oss! Vi vet inte vart den där Mose har tagit vägen, han som förde oss ut ur Egypten."

2 Mos 32:2

Aron svarade dem: "Ta guldringarna ur öronen på era hustrur, era söner och era döttrar och kom hit med dem!"

2 Mos 32:3

Då tog alla av sig guldringarna som de hade i öronen och lämnade dem till Aron.

2 Mos 32:4

Han tog emot guldet av dem och knöt in det i en kappa. Sedan gjorde han en gjuten tjurkalv av guldet. Då ropade de: "Detta, Israel, är din Gud, som har fört dig ut ur Egypten."

2 Mos 32:5

När Aron såg vad som skedde reste han ett altare framför kalven och lät kungöra: "I morgon firas en högtid till Herrens ära!"

2 Mos 32:6

Tidigt nästa morgon offrade de brännoffer och frambar gemenskapsoffer, och folket slog sig ner för att äta och dricka och började sedan förlusta sig.

2 Mos 32:7

Då talade Herren till Mose: "Gå nu ner, ty ditt folk, som du har fört ut ur Egypten, har gjort något förfärligt.

2 Mos 32:8

De har redan lämnat den väg som jag har befallt dem att gå, de har gjort sig en gjuten tjurkalv, de har tillbett den och offrat till den och sagt: Detta, Israel, är din Gud, som har fört dig ut ur Egypten."

2 Mos 32:9

Och Herren fortsatte: "Jag ser att detta är ett styvnackat folk.

2 Mos 32:10

Lämna mig nu i fred. Min vrede skall drabba dem och jag skall förinta dem. Men av dig skall jag göra ett stort folk."


Jag vet att man brukar säga att historien upprepar sig, men det här är ju löjligt. Så förbaskat historiemedveten behöver man väl inte vara, så att man i brist på faktiska händelser måste ta till myter att upprepa. Fast å andra sidan. Om det beds till en tjurstaty, en fiktiv Gud eller till gårdstomten spelar väl ingen större roll. Jag önskar mest att de istället för att slösa tid på att be för ekonomin, faktiskt gjorde något för att förbättra den...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer: