fredag 28 november 2008

Experimentell design


Experimentellt designade mumindräkter. Tove Janssons egen teckning om arbetet med Svenska teaterns i Helsingfors uppsättning av Mumintrollet.

Idag fick jag ett e-brev vars titel var "Lunchseminarium: Experimentell design". Jag hoppade till en smula och muttrade buttert för mig själv att det var ju själva tusan vad det regnar skapelsehypoteser nuförtiden och ha ett seminarium om en av dem på arbetstid och dessutom vid mitt eget universitet och blir aldrig kaffebryggaren klar någongång och det var väl för väl att jag inte hade hunnit få något kaffe eftersom jag antagligen hade satt det i vrångstrupen och titta där är en blåmes. När jag hade lugnat mig en smula (vilket skedde ungefär en halv sekund efter att jag hade sett brevet, jag är mycket kortsint), öppnade jag brevet och förstod att det hade skett ett översättningsmisstag. Seminariet skulle handla om vad på engelska kallas "experimental design" och på svenska "försöksupplägg" eller möjligen "experimentutformning".

Även om det låter intressant, tycker jag nog att experimentell design låter ännu roligare. Det skulle nästan behövas en sådan skapelsehypotes för att liksom fylla upp det lilla utrymmet mellan kreationismen och intelligent design. Kreationismen menar ju att Gud skapade världsalltet med omnejd under sex dagars lättsamt arbete, som ett skolprojekt ungefär, fast utan redovisningskravet, medan intelligent design-folket anser att det kan ha tagit lite längre tid än så, kanske några hundra miljoner år, men att det ändå är Gud som skapade allting och att han dessutom skulle gjort det samtidigt som han var spritt språngande intelligent.

Emellan dessa skulle jag vilja pressa in hypotesen om experimentell design. Den experimentella designen grundar sig i det faktum att världen inte fungerar särskilt bra. Det händer hela tiden nya saker som förändrar jorden, saker som vi människor inte kan styra över. Dessutom har vi sett oss tvugna att justera den ursprungliga skapelsen för att den inte skall ta kål på oss. Vi pillar och pillar, men alla justeringar vi människor gör leder bara till nya problem. Alltså: Världen är inte särskilt intelligent designad. Men eftersom Gud enligt religiösa bedömare måste finnas (och vem är jag att ifrågasätta så många människors åsikt, även om ingen av dem faktiskt har några belägg för Guds existens), och eftersom samme Gud enligt samma bedömare måste ha skapat universum och dess förorter, så hamnar vi i ett tomrum mellan idén om Gud som skapare (kreationism) och Gud som Alvar Aalto-wannabe (intelligent design). Vi är designade, men det finns idiotiska parametrar i upplägget som en perfekt skapelse inte hade haft.

Frågan är då om Gud tänkte sig en slags IKEA-jord, där alla delar finns, men blev felaktigt monterade, eller om jorden mer är att likna vid ett jättelikt experiment och att vi bara är populationsekologiska data för den store Vetenskapsguden i skyn? Jag lutar åt det senare. Min teori är att Gud knopade samman universum och dess omgivande trakter antingen som ett pilotförsök eller som ett fullskaligt experiment, men där resultaten ännu inte har redovisats. Gud kanske tänker använda erfarenheterna från vårt expeiment till att skapa ett mycket bättre universum någon annanstans.

Eller så finns inte Gud. Vilket verkar rimligast? Jag håller nog på den enda verkliga och vetenskapligt prövbara teori som vi har om hur livet uppkommer och förändras, evolutionsteorin. Vad övrigt är, är myter.

Inressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

3 kommentarer:

Martin sa...

Haha, lysande!

Harald Cederlund sa...

Jag är benägen att hålla med (både dig och Martin)...

Mikael Hiort af Ornäs sa...

Tackar :)