måndag 3 november 2008

Jasminbad ger kärnkraft


Snart kan man börja förädla bort tänderna.

The Telegraph meddelar att brittiska forskare har fått tomatkärnor att hålla sig friskare genom att doppa dem i jasminsyra (Telegraph). Principen är enkel och har använts förut på bl.a. majs, paprika och vindruvor (Girault et al., 2008). Metoden sällar sig till den lilla, men ändock växande skaran av miljövänliga utsädesbehandlingar med värme (Forsberg, 2004 [OBS! PDF]), "snälla" bakterier (Cedemon) och svaga patogener av vilka några används i industriell skala (Liljeroth & Bryngelsson, 2002). I det sista fallet fungerar den svaga patogenen som ett slags vaccin, fröets försvarsmekanismer sätts i beredskap och det kan sålunda svara mycket snabbare på ett eventuellt patogenangrepp ute i fält. Tanken är att effekten skall sitta i tills dess att plantan kan skydda sig själv.

Samma principer gäller för det Nigel Paul och hans kollegor i Lancaster gjorde med tomatfröerna. Jasminsyra är en signalsubstans som växter använder när de blir fysiskt skadade, t.ex. när insekter äter av dem, för att snabbt öka beredskapen i övriga delar av plantan. Resultat blir dels att skyddet ökar mot eventuella angrepp av svampar eller bakterier som utnyttjar de skadade delarna för att ta sig in, dels att växten förlorar i födomässig kvalitet för den insekt som betar av den.

Fördelarna med jasminsyra jämfört med "patogenvaccin" är stora. För det första behöver man inte hålla passande svamp- eller bakteriestammar vid liv och för det andra är jasminsyra mycket drygt. Också vid förhållandevis små koncentrationer får man en effekt i växten (Rostás & Turlings, 2008; de Bruxelles & Roberts, 2001; Maleck & Dietrich, 1999; Felton et al., 1999). Och eftersom jag själv har gjort försök som involverat jasminsyra, så kan jag berätta att det dessutom luktar ljuvligt!

Kan det vara det som är hemligheten med alla långlivade kineser, att de dricker jasminte? Tanken svindlar, fast det kan ju bero på att jag börjar bli förgiftad av allt tein.

---

de Bruxelles & Roberts. 2001. Signals Regulating Multiple Responses to Wounding and Herbivores. Critical Reviews in Plant Sciences, Vol.20:5 pp. 487-521.

Felton et al. 1999.
Inverse relationship between systemic resistance of plants to microorganisms and to insect herbivory. Current Biology, Vol.9:6 pp. 317-320.

Girault
et al. 2008. Exogenous application of a lipid transfer protein-jasmonic acid complex induces protection of grapevine towards infection by Botrytis cinerea. Plant Physiology and Biochemistry, Vol.42:2 pp. 140-14.

Liljeroth & Bryngelsson. 2002.
Seed treatment of barley with Idriella bolleyi causes systemically enhanced defence against root and leaf infection by Bipolaris sorokiniana. Biocontrol Science and Technology, Vol.12 pp. 235-249.

Maleck & Dietrich. 1999.
Defense on multiple fronts: how do plants cope with diverse enemies?. Trends in Plant Science, Vol.4:6 pp. 215-219.

Rostás & Turlings. 2008. Induction of systemic acquired resistance in Zea mays
also enhances the plant's attractiveness to parasitoids. Biological Control, Vol.46:2 pp. 178-186.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Inga kommentarer: