onsdag 5 november 2008

Mormor, du hade gillat det här


Jo, det är sant. Det här är USA:s näste president.

Min mormor dog i våras, 98 år gammal. Hon föddes i det ryska storfurstendömet Finland, och fick se Sovjetunionens uppgång och fall. Hon genomlevde två ryska revolutioner, första världskriget, inbördeskriget, vinterkriget och fortsättningskriget. Hon kämpade hela livet för kvinnans rättigheter och för allas lika värde, och fick uppleva hur hon som andra kvinnor gick från att vara omyndiga statister utan rösträtt till att bli självständiga medborgare med en möjlighet att påverka sin egen samtid.

Så mormor, jag vet att varken du eller jag tror att du sitter i himlen eller helvetet, eller att din ande svävar omkring i världsalltet. Men för säkerhets skull: Det USA som du var så kritisk mot valde igår en svart man till president med en överväldigande majoritet av både röster och elektorer. Ja, jag vet att du hellre hade sett en kvinna på den posten, men du hade gillat det här. Och för att göra dig riktigt glad, så länkar jag till den tidning där du jobbade under kriget, Hufvudstadsbladet, som också skriver om saken (DN, SvD, Hbl, NYT1, NYT2, WP).

McCain höll ett fantastiskt tal igår och manade till samling kring den nye presidenten. Men samtidigt som nästan hela världen talar om en nystart, om att Obamas seger en gång för alla har visat att USA:s mörka historia kan börja att läggas till handlingarna och om den enorma uppslutning ur alla samhällslager som Obama har fått, så finns det mörka moln vid horisonten. PZ Myers talar i Pharyngula om att glaset är halvtomt och de flesta politiska bedömare menar att Obama tillträder sitt ämbete i en uppförsbacke utan dess like. Krig, utrikespolitisk nonchalans och den svåraste ekonomiska krisen på närmare hundra år gör manöverutrymmet för den nye presidenten litet och möjligheterna att göra stora förändringar i realpolitiken lika små (DN, SvD, Hbl, Pharyngula). Men det skall ta mig tusan bli intressant att följa Obama i hans vidare öden och äventyr (DN1, DN2, DN3). Om inte annat är det kul att någon som har tagit sin kampanjslogan från Byggare Bob har vunnit ett presidentval. Och det helt utan hjälp från talande traktorer.

Vi har följt det här underbara exemplet på ett demokratiskt val i snart två år, och vi har fått vara med om ett i sanning historiskt val. Men nu är det dags att rannsaka oss själva. När skall vi i Sverige våga välja en person med invandrarbakgrund till statsminister? Hur länge än måste det dröja innan vi vågar välja en kvinna till statsminister? Och när skall vi - liksom amerikanarna, finländarna, tyskarna, fransmännen och miljoner av medborgare i andra av världens friaste demokratier - få välja vår statschef? USA ligger långt, långt före oss i demokratisk transparens och det är inte utan att jag skäms en smula över de uppenbara demokratiska underskotten i det Sverige som jag älskar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

4 kommentarer:

Martin sa...

Med den democrat-dominerade riksdagen de fått kan det nog bli riktigt bra politik där borta nu.

Mikael Hiort af Ornäs sa...

Ja, jag hoppas verkligen det. Men det blir svårt att komma runt verkligheten: Irak, Afghanistan, ekonomin och det faktum att varken Obama eller McCain trots stort väljarstöd (för båda) har särskilt stort sröd i sina respektive partier.

So, the time for change is now. Eller i alla fall om två månader :)

Bengt Axmacher sa...

Ja, det skall bli fantastiskt att få följa med planeten och Amerika de närmste 8 åren. Då är jag 80, så det är kanske klokast att inte ta ut ytterligare förhoppningar för egen del. Obama har gjort djupt intryck på mig, och ingjutit hopp om en ljusare framtid för barnbarnen.
Visst vore det roligt att få en kvinna som statsminister någon gång, men inte kan jag tycka att det är ett stort demokratiskt underskott att vi ännu inte haft det. Förr eller senare så händer det, det föreligger ju inte något mptstånd från några grupper. I varje fall inte av samma dignitet som ett fortfarande befintligt, ehuru allt mindre, motstånd i Amerika mot färgade. Därför var det fantastiskt roligt att det gick som det gick.
Har också svårt att instämma i det något tjatiga hackandet på kungahuset. De har ingen reell makt sedan åtskilliga år, de används bara till representation, och den uppgiften sköter de omvittnat bra.
Varje gång de råkat säga något om sina egna åsikter blir det ett skall utan like, som nyligen om kungens förslag till vargjakt och drottningens till förbud för utövande av den slags pedofili som består i att titta på vedervärdiga bilder.
Det sista är ett bra förslag, men svårt att kontrollera efterlevnaden av, det första är lättare att efterleva. Kan det leda till att tjuvjakten upphör så blir kanske inte nettoskillnaden ens märkbar.
En statschef som inte väljs är naturligtvis en anakronism på ett sätt. Men allt behöver inte vara så himla korrekt.
Statschef är f ö också en egendomlig titel. Den används bara av republikanskt sinnade för att det skall låta som om saken hade någon betydelse.
Om monarkin tas bort utan föregående folkomröstning? Då kan man kanske tala om demokratiskt underskott, för det är fortfarande ganska övertygande på tvärs mot folkviljan.

Mikael Hiort af Ornäs sa...

Käre Bengt,

Jag tycker också att kungen sköter sig bra. Mitt motstånd handlar inte om personen, utan om hur ämbetet tillsätts. I mina ögon är det obegripligt att vi har ett arvkungadöme, när varken riksdagsmän eller andra förtroendeposter i landet tillsätts p.g.a. arv. Självklart skall en sådan omfattande förändring i statsskick föregås av ett folkomröstningsbeslut.

Kungen gör ett bra jobb och har inga problem med att han uttalar sig i frågor. Jag anser snarare att vår statschef - kung, president eller stormogul över Säffle med omnejd - skall engagera sig MER i debatten än som det är nu. Det är ingen idé att betala lön åt en person bara för att han skall hålla käft, det går t.o.m. mot min egen ideologiska övertygelse. En vald statschef skulle om jag finge bestämma dessutom ha samma uppgifter som kungen har nu. Vi har en bra uppdelning mellan representation och styrande, och den uppdelningen skall finnas kvar anser jag. Kostnaderna kommer att vara lika stora oavsett titulatur, eftersom en vald statschef också skall ha lön, slotten fortfarande kommer att vara viktiga kulturminnesmärken och representationen kommer att vara densamma.

Nej, det är inte tal om att byta statsskicksuppdelningen i en styrande och en representerande makt, utan fastmer fråga om att göra sig av med den anakronism du själv nämner. Göra sig av med traditionen att Sveriges högsta ämbete inte är tillgängligt eller valbart. En tradition är inte bra bara för att det är en tradition. Vi har tidigare gjort oss av med t.ex. dödsstraffet, den 40-gradiga röstskalan och avkriminaliserat homosexualitet. Traditioner är dynamiska, traditioner förändras både med tiden och genom politiska beslut, och traditioner som inte längre har någon relevans försvinner. Det är inte stort mer än 25 år sedan vi införde allmän successionsordning. Om du minns din nutidshistoria rätt, så vet du att Carl Philip var kronprins ett litet tag. Ulrika Eleonora var den senaste Svenska regenten utan manliga genitalier. Hon abdikerade 1719.

Så var någonstans i mitt inlägg du läser in att jag vill avsätta kungen utan en föregående folkomröstning, eller att jag tycker illa om hr. Carl Gustaf Bernadotte som person och att jag därför vill sätta munkavle på honom, det begriper jag inte. Du kanske läser det här som fan läser bibeln, men jag tror snarare att du överreagerar. Att jag skriver "statschef" beror på att såvitt jag vet ÄR kungen statschef. "President" vill jag inte skriva eftersom det inte är säkert att den nya ämbetstiteln skulle vara president, även om det är mycket troligt.

Du uppträder ohyfsat och ouppfostrat, och det klär dig inte. Håll dig till det som är skrivet och kommentera det, och avhåll dig i möjligaste mån från att tillskriva mig åsikter och egenskaper som jag inte har (om det inte är väldigt positiva egenskaper, t.ex. om mitt Adonislika utseende). Det är så jag är uppfostrad och försöker bete mig mot mina medmänniskor, och det är också så jag förväntar mig att bli behandlad av andra. Och det känns inte bra att behöva hytta med fingret åt någon som är lika intelligent och erfaren som du.

Med vänliga hälsningar,

Mikael