tisdag 2 december 2008

Adventspatogenen: Nr. 1 Gelérost på en

(På grund av att jag har varit väldigt dålig och rörig i några dagar, så kommer den första av fyra adventspatogener ett par dagar för sent. Men det har alltså blivit dags för serien:)

Dekorativa sjukdomar för ditt barrträd

Nr. 1: Gymnosporangium juniperinum och G. clavariiforme, enens gelérost, och rönnens och hagtornens hornrost.



Gymnosporangium är ett trevligt släkte rostsvampar som här i Sverige kanske mest syns på sensommaren och hösten, när de sekundära värdarna rönn (Sorbus aucuparia L.) och hagtornar (Crataegus spp. L.) får fläckar på ovansidan av bladen och galler på undersidan av desamma som efter en tid utvecklar "horn", s.k. hornrost. Det är G. juniperinum som är boven i dramat på rönn. Rönnens småblad får orangefärgade fläckar som efterhand rödnar och blir svartprickiga. Hornen blir långa och vitorange. På hagtornar är sjukdomen orsakad av G. clavariiforme och oftast uttryckt som mer rödaktiga fläckar på ovansidan bladen och färre, kortare "horn" på undersidan.



Hornrost (aecidier) på rönn. Tidigt stadium, därav inga horn på undersidan.

En rostsvamp behöver oftast värdväxla för att fullfölja sin livscykel. Det betyder att den lever de olika delarna av sitt liv på olika växtarter och bildar olika typer av sporer beroende på vilken värd den befinner sig på. Arter av släktet Gymnosporangium värdväxlar oftast mellan två värdar; en i familjen Cupressaceae (cypressväxter), oftast av släktet Juniperus (enar), och en i familjen Rosaceae (rosenväxter), oftast av underfamiljen Maloideae (äppelrosenväxter). I fallen G. juniperinum och G. clavariiforme, så växlar svampen mellan den primära värden en (Juniperus communis L.) och de sekundära värdarna rönn resp. hagtorn. Gymnosporangium spp. är obligata biotrofa patogener, d.v.s. de kan bara leva som patogener på levande exemplar av sina respektive värdar, något som gör det svårt att odla arter av släktet i laboratorium.


Hornrost (aecidier) på rönn. Notera "hornen".

Fläckarna och hornen på lövträden är de synliga strukturerna av sporbildande aecidier, vars aecidiosporer sedan infekterar enar. Men även om de är vackra och även om det finns andra tjusiga rostsvampar, så finns det få svenska växtpatogener som slår Gymnosporangium-arternas teliosporstadium på fingrarna. De framträder till en början som en svullnad på enens stam, en svullnad som om det vill sig illa kan strypa och döda allting ovanför den. Vid fuktig väderlek om våren, ungefär samtidigt som enen blommar, så växer det plötsligt fram en hel liten skog av orangegula, geléaktiga fingrar: sporbildande telier. De år som dessa kommer fram ungefär samtidigt på olika individer, så ser det otroligt spektakulärt ut. Lundar och backar kan vara alldeles orangegrönfläckiga av enbarr och gelérost. Och det bästa av allt är att telierna är fleråriga och således bildar ny gelérost varje vår under många år. Det är bara tråkigt att de inte "blommar" såhär till julen utan endast på vårkanten. För visst är det en ovanligt dekorativ sjukdom?



Gelérost (telier) på en. Gymnosporangium clavariiforme i Danmark (överst) och G. juniperinum i Hågadalen i Uppsala (underst).

Efter att teliernas uppgift är fullgjord torkar de ihop och blir bruna små knottror, varefter de helt försvinner. Om man vill se gelérosten också vid torr väderlek eller sent på våren, när telierna har torkat, så kan man sänka ner svulsten med de torra telierna i vatten. De återfår då något av sin ursprungliga färg och form. Very snajdigt indeed.

Som avslutning bjuder jag, apropå rost, på Judas Priests tolkning av Joan Baez sång "Diamonds and Rust", där för övrigt felanvändningen av "ljusår" som tidsmått istället för längdmått finns med ("a couple of lightyears ago"). Trots den lilla malören är låten världens i särklass bästa hårdrocksballad någonsin.



Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

8 kommentarer:

Harald Cederlund sa...

Otroligt coola svampar får man lov att säga! Hur vanliga är de? - Jag tror mig aldrig ha sett en (men jag har ju inte gått och spejat efter dem direkt...)

Martin sa...

Cool svamp! Äter man den? Röker den? Smörjer kvastskaftet med den?

Undrar om den där värdväxlingen var etablerad före istidens slut, eller om det är en sentida adaption till den postglaciala floran.

Mikael Hiort af Ornäs sa...

De är mycket vanliga, men rönnens hornrost (G. juniperinum) är av förklarliga skäl vanligare här uppe, medan man i t.ex. Danmark talar om G. clavariiforme när man talar om hornrost i vid mening. Jag brukar nöja mig med att studenterna kommer ihåg släktnamnet, eftersom det är hart när omöjligt att skilja dem åt på enar.

På en är det svårt att hinna med den tidsmässigt mycket korta gelérostperioden. Oftast brukar det vara som mest i mitten av maj. Men svullnaden är kvar, och de förtorkade telierna brukar finnas kvar en bit in på sommaren. Jag kan visa dig hur de ser ut någongång. Hornroststadiet på rönn är däremot lätt att se och brukar också vara vanlig även för svampen dåliga år. De kommer runt augusti och är lätta att se så länge bladen är någorlunda gröna. På hagtorn måste man träna sig en smula, eftersom det inte syns lika tydligt och dess blad blir höstfärgade rätt tidigt.

Mikael Hiort af Ornäs sa...

Just det ja. Glömde att säga att de inte används till någonting. De är faktiskt helt värdelösa till det mesta utom möjligen fägnad för oss och död för enen. På rönn och hagtorn gör den ingen nämnvärd skada, eftersom det måste till en sjuhelvetes bladdöd för att hota lövträd.

Nästa vecka blir det däremot en användbar rostsvamp. Eller snarare, den var indirekt använd en gång i tiden (inte medvetet, alltså).

Mikael Hiort af Ornäs sa...

Martin: De flesta rostsvampar (de är basidiomyceter, för övrigt) är sanslöst värdspecifika och har således koevolverat under lång tid. Odlinggröderostsvampar kan i nästan alla kända fall kopplas ihop med vildarter i mellanöstern och detsamma gäller t.ex. tropiska arter som rimligen inte har störts av istider på väldigt länge.

(Det blev fel artikel i alla fall. Nytt försök funkade inte. Skall leta upp den på nätet...) Här var den :)

Rapid global spread of two aggressive strains of a wheat rust fungus tar upp nya evolutionära data om vetets gulrost. Och Genetic structure of the poplar rust fungus Melampsora larici-populina: Evidence for isolation by distance in Europe and recent founder effects overseas tar upp samma saker på poppelrost.

Två klassiska artiklar om rostsvamparnas evolution är

Anikster, Y. & ­ Wahl, I. 1979. Coevolution of the Rust Fungi on Gramineae and Liliaceae and their Hosts. Annual Review of Phytopathology
Vol.17:367-403.

Rajendren, Richard B. 1972. Evolution of Haustoria in Tropical Rust Fungi.
Bulletin of the Torrey Botanical Club, Vol.99, No.2 (Mar.- Apr., 1972), pp.84-88.

jworrall sa...

Mikael, in your blog http://sallsamheten.blogspot.com, you are using an image (forpathani.gif) from my website, www.forestpathology.org. Not only that, you are stealing my bandwidth by serving the image from my website. Please take the image off your blog and stop using it.
Jim Worrall

Mikael Hiort af Ornäs sa...

I will of course take it away at once, and I'm very sorry for the trespassing. But see it as a recognition of a splendid picture!

Before, I included your name and the name of the website in the legend, but when I moved the blog that info disappeared. It was never my intention to capitalize on your work, and I have not earned any money from it.

jworrall sa...

Thank you Mikael.
Jim Worrall