söndag 7 december 2008

Adventspatogenen: Nr. 2 Törskate på tall

Julens verkliga budskap är inte familjelycka, vänskap, givmildhet och sådant trams, utan fastmer att människans uppgift här på jorden är att döda barrträd. Och för att vi riktigt skall kunna njuta av att se julgranen långsamt men säkert tyna bort där den står i en grönmålad järnjungfru med fyra rödmålade tumskruvar, behängd med nidföremål som våra konstnärligt förståndshandikappade barn tvingats tillverka under överinseende av en sadistisk lågstadielärarinna, så kommer här den andra delen av:

Dekorativa sjukdomar för ditt barrträd

Nr. 2: Cronartium flaccidum, tallens törskaterost (även tjärpigg, tjärgadd, Peridermium pini, Endocronartium pini).



Cronartium flaccidum är en rostsvamp som angriper tall och ett flertal örter i fältskiktet i våra skogar. Men den behöver inte värdväxla, utan kan gå från tall till tall om den så önskar. Det har lett till att man tidigare ansåg att det fanns minst två olika arter av svampen; Cronartium flaccidum (Peridermium pini) som värdväxlade med kovaller (Melampyrum spp.), tulkört (Vincetoxicum hirundinaria) och pioner (Paeonia spp.), och Endocronartium pini (också den understundom med namnet Peridermium pini) som inte värdväxlade alls. Bruksnamnet törskate kommer ifrån att den del av stammen, grenen eller skottet där svampen etablerat sig blir indränkt med kåda och att det därmed bildas s.k. törved. Törveden användes förr till tändved och terpentinved. Skate är namnet på själva den spretiga, döda toppen (gadden) som ofta blir ett resultat av en törskaterostinfektion.


Cronartium flaccidum-sporpustlar på ängskovall (Melampyrum pratense).

Cronartium flaccidum-sporerna etablerar sig först i ett skott, varefter svampen växer in mot grenen och till sist stammen. Skadan på trädet är dubbel, dels snör svampen av ledningsbanorna, vilket stryper allting som finns ovanför den, dels utsöndrar trädet harts och kåda som skydd, vilket också det får till följd att kärlen pluggas igen. På små träd kan det innebära att hela trädet dör, men även fullvuxna träd kan dödas helt och hållet om svampen etablerat sig under de nedersta barrbärande grenarna. När svampen har vuxit in till en större gren eller själva stammen, så kan det se väldigt spektakulärt ut när först barren gulnar och dör, och sedan själva stamdelarna dör. I juni/juli kan man om man har tur se de vitgula aecidieblåsorna på de infekterade områdena av tallens skott, grenar och stam. På Melampyrum sp. kan man se sporpustlar från högsommaren till tidig höst, kom ihåg att titta på undersidan av bladen.

Trädets reaktion kommer sig av att den försöker begränsa rostsvampens möjligheter att etablera sig genom att döda av ett område runt den. Rostsvampar är oftast biotrofer, vilket betyder att de behöver infektera levande vävnad från värden för att få näring. Tallens taktik är den samma som Rysslands, den brända jordens taktik. Tråkigt nog för tallen, så kan C. flaccidum finnas kvar under många år och hela tiden infektera nya skott på värdträdet och träden runtomkring.



Cronartium flaccidum-infektion som dödat ett helt helt fullvuxet träd (nederst) och allting utom några få grenar på en ungplanta (överst).

I södra Sverige är C. flaccidum oftast närvarande men inte förödande för ett bestånd. Man ser skador på småplantor och vuxna träd. Tyvärr finns det de skogsbrukare som när de skall lämna död, stående ved efter avverkning, väljer att lämna törskateskadade och törskatedödade träd, samtidigt som de planterar samma provenienser som de tidigare träden. Följden blir att de plantor som planteras på skiftet infekteras av alla sporer som sprids från de kvarvarande träden. Så om du är skogsbrukare och vill ha en frisk ny gröda, kom ihåg att ta bort de sjuka träden och att plantera resistenta provenienser. I Norra Sverige är proveniensvalet ännu viktigare. Då och då sker det stora epidemiska angrepp på framför allt ungplantor. Oftast överlever träden ett angrepp, men det sker till en kostnad av kvalitetsförluster eftersom det bildas dubbeltoppar, kroktoppar och kådved när toppskottet dör.

Men allt är inte dåligt med törskate, det är nämligen understundom en väldigt vacker sjukdom. Den är också mycket vanlig, så bli inte förvånad om du nästa gång du är ute i en skog eller ett parkområde i din närhet, ser ett antal träd där toppen är död och där du närmast ovanför den levande delen av stammen ser det karakteristiska svarta, fjälliga, kådindränkta angreppsområdet.


Det svarta, fjälliga området längst ner på det dödade området av stammen är den kådindränkta delen där svampen kan leva och sprida sporer under femton, tjugo år.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Inga kommentarer: