söndag 14 december 2008

Adventspatogenen: Nr. 3 Rotticka på gran och tall

Liggsår kanske inte brukar anses höra till julens små njutningar. Men om du efter all julmat du tvivelsutan kommer att proppa i dig, som vore det din livsuppgift att på egen hand orsaka de svältkatastrofer som kräver miljontals människoliv i Afrika, skulle sätta dig ner och inte orka resa dig på en vecka eller så, så skulle du nog drabbas av det som inom skogspatologin kallas "butt rot". Så flytta undan fettvalkarna från ögonlocken, och läs och begrunda, fetto. Det har blivit dags för ännu ett avsnitt av:

Dekorativa sjukdomar för ditt barrträd

Nr. 3: Heterobasidion parviporum och H. annosum, rotticka på gran resp. tall.



I Sverige har vi under många år haft strikta skogsbrukslagar, som effektivt har stävjat storskaliga utbrott av insektsangrepp i skogarna. När det gäller svampar är det svårare med skötseln. De finns ofta i landskapet och kan överleva under mycket långa tider på flera olika substrat, och därigenom bidra till kvailtets-, avkastnings- och inkomstförluster också i skog som på ytan ser ut att vara frisk. Det enskilt största hålet i svenska skogsbrukares ficka är rotröta på gran (Picea abies) orsakad av rottickan, Heterobasidion parviporum. På tall (Pinus sylvestris) är det kusinen H. annosum som är den angripande patogenen. Tillsammans orsakar de förluster för det svenska skogsbruket på i runda tal 500 miljoner kronor per år.

Jag kommer att använda "rotticka" som namn på de båda, eftersom de under lång tid ansågs vara samma art och därför bär samma bruksnamn. Det var forskarna vid det finska skogsinstitutet Metla som efter mycken möda lyckades slå fast att de tre intersterilitetsgrupperna av H. annosum s.l., S (som angriper gran; eng. spruce), P (som angriper tall; eng. pine) och F (som angriper ädelgran; eng. fir) var tre skilda arter, som fick namnen H. parviporum, H. annosum resp. H. abietinum. Vid Institutionen för skoglig mykologi och patologi vid SLU i Uppsala (Mykopaten kallad) bedrivs det en utförlig forskning på Heterobasidion sp., och man har också sekvenserat dess genom. Men hursomhelst är rottickan är en vacker ticka (trots namnet faktiskt närmare släkt med kremlorna än porsvamparna) och den skada den gör är riktigt viktig för skogens ekosystem, så därför platsar den som adventspatogen.



Överst: Fruktkroppar av rotticka (Heterobasidion parviporum) på granrötter (Picea abies). Foto: Risto Jalkanen, Metla. Underst: (T.v.) Fruktkroppar av rotticka (Heterobasidion annosum) på stambasen av stående, vuxen tall (Pinus sylvestris), (t.h.) och på dödad tallplanta. Foto: Kari Korhonen, Metla.

Rottickan sprider sig genom basidiosporer, som släpps från fruktkroppar (själva "tickan") som växer på, i fallet H. parviporum, granens rötter eller i "armvecket" mellan rötterna vid stambasen, och i fallet H. annosum på stambasen av tall. Sporerna infekterar via öppna vedytor, t.ex. snittytan efter avverkning eller genom direktkontakt mellan infekterade rötter eller vedbitar och friska rötter. På det sättet kan rottickan sprida sig från träd till träd även om inga träd fälls eller faller omkull av andra orsaker. Eftersom träden ofta dör radiärt från infektionspunkten och eftersom nya plantor ofta infekteras och dödas där svampen finns, så bildas öppna ytor i skogen, gläntor. John Bauers trolska skogsgläntor är inte sällan resultatet av en rottickeinfektion. Tillsammans med andra patogener, skadeinsekter och naturkrafter som vind, eld, vatten och temperatur, är Heterobasidion en del av det som skapar ett skiftande skogslandskap.


Resultatet av död och förintelse, en glänta i skogen. Fridfull på ytan, men under det gröna fältskiktet och i de omgivande träden dväljs rottickan.

Efter att sporerna har landat på en färsk vedyta, t.ex. en stubbe av en nyfälld gran, växer mycelet ner i veden, ut i rötterna och genom rotkontakt in i de stående träden. Rottickan är en nekrotrof patogen, d.v.s. den dödar sin värd (eller delar av den) för att komma åt näringen. Men den kan också tillgodogöra sig näring från redan dött material. På så sätt tar den sig igenom de yttre, levande cellagren i roten och in i den döda kärnveden. Rottickan orsakar s.k. vitröta. Namnet kommer sig av att vitrötande svampar kan bryta ner det bruna ligninet för att komma åt den vita cellulosan som finns mellan ligninlagren. Resultatet blir en trådig, vit, cellulosarik röta, där vedens stabilitet och struktur bryts ner. Egentligen kan man kalla vitrötare för allrötare eftersom de kan bryta ner allting i veden, lignin som cellulosa.


Rötskador på gran orsakade av rotticka (Heterobasidion parviporum). Notera håligheten i en av stockarna, ett resultat av rottickans förmåga att bryta ner det mesta av veden. Foto: Erkki Oksanen, Metla.

En rotröta försämrar med andra ord stabiliteten i rötterna genom att förstöra strukturen och upptaget av vatten och näring genom rötterna genom att döda kärlvävnaden. Följden blir att det infekterade träden blir känsligare för vind och snö. Går svampen upp i stammen försämras också timmer- och massakvaliteten. Eftersom rottickan kan ta tillvara näringen från så stora delar av trädet, kan ett angrepp vara i flera decennier, tills dess att trädet dör (och efter det) eller tills dess att trädet fälls. Från det angripna trädets rötter och genom att bilda fruktkroppar, kan sedan svampen sprida sig till andra träd.


En genomskärning av en gran, som visar hur rottickan har kommit in genom rötterna (i förgrunden) och spridit sig uppåt i stammen. Om trädet annars ser friskt ut är en sådan här skada i det närmaste omöjlig att upptäcka. Foto: Kari Korhonen, Metla.

Fruktkropparna är mycket vackra. De är fleråriga, den skrovliga barken är mörkbrun-svart på de äldsta områdena och chokladbrun på årsväxten. Ibland är fruktkropparna helt resupinata, eller med endast en gnutta bark. Undersidan är gräddvit och len (ja, med svampmått mätt alltså). Ofta kan man inte se dem, eftersom de växer på rötterna. Men ibland ser man en chokladbrun och vit fruktkropp mot ett grönt mosstäcke, där någon rot tillfälligt kommer i dagen. En av mina absoluta favorittickor. Vacker, men destruktiv. Mykologins Ilse - Shewolf of the SS.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

1 kommentar:

Martin sa...

efter mycken möda lyckades slå fast att de tre intersterilitetsgrupperna ... var tre skilda arter

Är inte "intersterilitetsgrupp" synonymt med "art"?

Angående kremlesläktskapet: har artgruppen utvecklats ur en fotsvamp med skivor? Rottickan är "len" undertill -- men har inte rör? Hur sprider den sina sporer?