tisdag 23 december 2008

Får i naveln?



Via e! Science News blir jag varse om ett debattinlägg som ger hopp för alla er som under julen har tänkt att knyta äktenskapliga band med någon av de kusiner som kommer på besök (e!). Diane B. Paul och Prof. Hamish G. Spencer slår i senaste numret av PLoS Biology hål på föreställningen att kusingifte innebär en mycket hög risk för inavelsdefekter hos avkomman (Paul & Spencer, 2008). Artikeln går igenom dels den historiska synen på kusingifte i Europa och i USA, dels de gamla rekommendationerna och lagarna mot kusingifte i framför allt USA, och slutligen de senare årens forskning inom området.

Bl.a. citeras en reviewartikel från National Society of Genetic Counselors, som gick igenom forskning om genetiskt betingade skador på barn i kusingiften, där det konstateras att den faktiska frekvensen av skador var mycket mindre än det beräknade utfallet (Bennet et al., 2002). Risken att barnet har en genetisk defekt ligger i själva verket ungefär på samma nivå som den hos barn födda av kvinnor över 40 år. Och i intervjun med e! pekar Prof. Spencer just på det paradoxala med att det samtidigt som 31 av USA:s delstater har lagar som förbjuder kusingifte, med argumentet att de skall förhindra fosterskador, så finns det ingen som skulle argumentera för att förbjuda kvinnor över 40 år att skaffa barn. Professor Spencer menar att dessa lagar, som ofta är mycket gamla, bör tas bort. Till e! säger han

"Folk med Huntingtons sjukdom eller andra autosomalt dominanta [sv. oftast genetiska] sjukdomar löper en 50-procentig risk att överföra de inblandade generna till sin avkomma, men de är heller inte förhindrade [att skaffa barn]"

Bennet et al. föranledde redan när artikeln publicerades 2002 en genomgång av hur lagrummet ser ut i USA (Grossman, 2002). Där konstateras att även om det finns skäl att ändra lagarna, med stöd av den forskning som gicks igenom, så finns det historiska och lagtekniska hinder. Incestlagarna är ofta baserade på moraliska och religiösa ställningstaganden, snarare än biologiska och genetiska. Dessutom finns det en utbredd uppfattning bland människor i allmänhet att kusiners barn är inavelsskadade, och den rädslan hos lagstiftaren är svår att råda bot på, menar Grossman.

Vi får väl se hur det blir. Men tills dess att dagens genetikkunskaper har perkolerat ner i folklagren, så får ni hålla era förhållanden hemliga. Såtillvida att ni inte är får, förstås.

---

Bennett, R.L. et al. 2002. Genetic counseling and screening of consanguineous couples and their offspring: Recommendations of the National Society of Genetic Counselors. J. Genet. Couns. 11:97–119. [Hela artikeln (PDF)]

Grossman, J. 2002. Should the law be kinder to "kissin' cousins"?: A genetic report should cause a rethinking of incest laws. FindLaw, 8 april 2002: http://writ.news.findlaw.com/grossman/20020408.html. Besökt 23 december 2008.

Paul, D.B. & Spencer, H.G. 2008. "It's Ok, We're Not Cousins by Blood": The Cousin Marriage Controversy in Historical Perspective. PLoS Biol 6(12): e320 doi:10.1371/journal.pbio.0060320

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Inga kommentarer: