lördag 20 december 2008

Genuspedagoger


Vilka käpphästar i genusfrågan anför de två till höger? "Pickelhuva" är i alla fall utrum.

Genom Ting och Tankar blir jag varse en debatt mellan två kontrahenter som envist blåser på ytan av den saft som de har fått skänkt i sina vattenglas (SvD1, SvD2, AB1). Våra barn fördärvas av illvilliga s.k. genuspedagoger (AB2, AB3), som skall lära ut genus till dem. Fast på ett pedagogiskt vis.

På min tid kallades genuspedagoger för svensklärarinnor. Av dessa fick jag lära mig att svenskan numera har två genus; utrum och neutrum. Utrum kommer av latinets prefix uter-, som betyder "någon av de två", och är svenskans och danskans sätt att på ett effektivt sätt klumpa ihop det maskulinum och femininum som bl.a. återfinns i franskan och tyskan, och reale (eller realgenus), som närmast kan översättas till "icke levande utrum". Neutrum kommer av samma stam som "neutral" och står sålunda för "varken [maskulinum] eller [femininum]". Att realgenus försvann kan enligt min f.d. granne Bengt Norbrink, framliden redaktör för bl.a. Grönköpings Veckoblad, bero på att ordet "realgenus" ju faktiskt är neutrum.

Så vad är det då de bråkar om? Ja, vad jag förstår finns det de som motsätter sig utrum och hellre vill använda maskulinum och femininum när de talar till och undervisar barn. Genuspedagogerna å andra sidan vill fortsätta att använda det könsospecifika utrum, trots att "kön" är neutrum. Reale verkar ingen av sidorna vara lika intresserade av, och neutrum används i det närmaste bara för att avsluta substantiv med -t. Men vad är då problemet med utrum? Tydligen blir "en pojke" för feminint och "en flicka" för maskulint, även om de vad jag efter noggranna studier har kunnat sluta mig till, stavas olika och dessutom har olika betydelser. Icke desto mindre finns det de som hävdar att vi inom en snar framtid inte kommer att kunna skilja de två åt.

Men där måste jag protestera. Jag är visserligen väl medveten om att dagens ungdomars popidoler, t.ex. David Bowie, Marc Bolan och Paul Stanley i KISS, alla har långt hår och sminkar sig. Och jag är också medveten om att detta faktum kan förvirra också den nyktraste kåtbocken på finlandsfärjan. Men det finns en institution som på ett effektivt sätt kan, som man säger, skrämma Agnesarna från vettet: Skolläkarna. När jag gick i sjätte klass, fick vi gå till skolläkaren som vägde, mätte och synade oss för att se att vi inte var förkrympta gnomer med klumpfötter. Som avslutning på undersökningen ställde han sig framför mig, klämde lite på lateralsidorna av buken och körde sedan utan förvarning ner handen i byxorna på mig och klämde till! Rätta mig om jag har fel, men nog skall också den mest oerfarne anatom efter att ha genomfört en sådan undersökning på ett barn, kunna klura ut om detta besitter de utmärkande dragen för pojkar, eller i det omvända fallet besitter det motsatta (inmärkande drag)?

Det kan ni ge er den på. Eller det.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

4 kommentarer:

Ch. sa...

Intresant (bra) presentation men jag tycket nog inte den hade så nycket med artikelm att göra. Läs mig på http://blogg.expressen.se/individ/

Mikael Hiort af Ornäs sa...

Jaså? Det framgår väl med all önskvärd tydlighet att inlägget handlar om genusvetenskap? Menar du på fullt allvar att det finns andra typer av användningar av genusbegreppet?

Sanningen är att jag inte menade att göra någon allvarlig analys av frågan, utan bara att driva med hela "genus kontra biologi"-konceptet.

Vill du läsa mer allvarstyngda åsikter från min sida, så återfinns de in kommentarerna till inlägget på bloggen Ting och Tankar.

ArchAsa sa...

Vad du klär bra i rosa Mikael ;-)

Det är märkligt att det inte skrivs mer böcker om alla dessa märkliga utomjordingar som ansvarar för ens utbildning och välmående under den obligatoriska skoltiden...

Mikael Hiort af Ornäs sa...

Jo, jag är som du vet känd som Marmorvägens Adonis :)