torsdag 18 december 2008

Äldre än gatan


Dryococelus australis. Rejäl förstoring (enorm förstoring om du klickar på bilden) jämfört med den ynka centimeter den vanligen mäter. Foto: Peter Halasz.

Den lilla (~110 mm) spökskräckan (Phasmatodea; vandrande pinnar etc.) Dryococelus australis (inget svenskt bruksnamn; eng. Lord Howe tree lobster) är mycket speciell. Fram till 2001 trodde man att den var utdöd, som en följd av svartråttans (Rattus rattus) härjningar. Nu känner man till ca. 20-30 individer av arten, som därmed får anses vara en av de mest sällsynta insektsarterna i världen. Det finns tre släkten av "trädhumrar", Dryococelus, Canachus och Eurychanta. De har trots stora avstånd mellan deras respektive habitat länge ansetts vara nära släkt med varandra, baserat på de tydliga morfologiska och ekologiska drag som de delar; de är marklevande, stabbiga, relativt jämstora och framför allt honorna bär tydliga likheter. Men nu finns det stöd för att revidera den uppfattningen. De morfologiska dragen som utmärker "trädhumrarna" verkar ha uppkommit genom konvergent evolution snarare än genom nedärvning från en gemensam förfader. I onlineversionen av Proceedings of the Royal Society B den 16 december, meddelar Buckley et al. (2008) att D. australis vid en fylogenetisk jämförelse med ca. 70 andra arter ur ordningen spökskräckor skilde sig från sina närmaste, men alltså inte särskilt nära, släktingar för ungefär 22 milj. år sedan.

Inget konstigt med det, om det inte vore så att D. australis inte kan sprida sig över längre avstånd och endast återfinns på ön Lord Howe Island, vars ursprung är ca. 13 milj. år yngre. Men till förfång för alla kreationister har den till synes oöverstigliga logiska paradoxen i själva verket en rationell förklaring (bättre lycka nästa gång). Buckley et al. menar att svaret står att finna under havsytan. Lord Howe Island tillhör en kedja av öar uppbyggda av eruptiva bergarter och det ligger därför nära tillhands att anta att D. australis har flyttat från ö till ö allteftersom deras habitat har eroderat bort och slukats av havet. Om inte annat, har den lilla insekten gett uttrycket "gammal som gatan" en helt ny innebörd.

Buckley, Thomas R. et al. 2008. Extreme convergence in stick insect evolution: phylogenetic placement of the Lord Howe Island tree lobster. Proceedings of the Royal Society B, online edition Tuesday, December 16, 2008. Abstract, url: http://journals.royalsociety.org/content/g622w01455v03763/?p=cce4477d9d7c42e6ba5e6783399d1c07&pi=7 [Hela artikeln (PDF)] [Hela artikeln (HTML)] [Tabell 1 (DOC)]

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

2 kommentarer:

ArchAsa sa...

Då och då drababs jag av insikten att insekter är de egentliga härskarna på den här planeten - långt före ryggradsdjuren att ta sig upp på torra land, och med fler individer och arter än vad som riktigt går att förstå.

Vi däggdjur är bara svansen på skapelsen, som Stephen J Gould en gång noterade. Spetsen på svansen.

Mikael Hiort af Ornäs sa...

När jag läste biologi i Göteborg blev jag varse hur ofattbart ointresserad jag är av zoologi. Aversionen håller fortfarande i sig, med undantag för just insekter. De är fortfarande långt ner på listan, under alla växter och svampar (inkl. f.d. "svampar"). Men efter mina underbara växter kommer trollsländor och skadeinsekter, tätt följda av övriga kryp. Man kan säga att i min värld är insekter bara en annan slags växter :)